Inspelad i skuggan av vattentornet på andra våningen i ett gammalt magasin,
Kristianstad. En blåsig kväll, oktober 2006, och under två kvällar i maj 2007.
Jag öppnar mitt kistlock, men bara om du öppnar ditt
Åh denna kyrkogård är allt sig lik, så lik
Jag är dödstrött på att bara ligga och glo
Som ett kadaver som väntar på att slukas av passion
När allt kommer omkring är inget ingenting
Egentligen någonting, ingenting alls
En dunkel stig mellan pengar och tid
Helt utan ren, sann romantik
Det är en kall, kall, kall, kall värld
Där blickar skär som svärd
Man lär sig falla mjukt långt innan man lärt sig stå
Men det är glömt det till dess man lärt sig gå
Och folk dom faller lite här som lite där
För att världen är på sned
Och något skev
Det är en kall, kall, kall, kall värld
Där blickar skär som svärd
Det är en kall, kall, kall, kall värld
Där blickar skär som svärd
Det här är en dödens fabrik, här eldas med lik, här eldas med lik
Utbrända kroppar springer i väggen i skräck, stress och panik
Kallabalik, kvävda skrik, Kallabalik, kvävda skrik
Kallabalik, kvävda skrik, Kallabalik, kvävda skrik
Kallabalik, så kvävd, så kvävd
Så kvävd Kallabalik
Det är en kall, kall, kall, kall värld
Det är en kall, kall, kall, kall värld
Det är en kall, kall, kall, kall värld
Det är en kall, kall, kall, kall värld
Tomma blickar kryper i skuggan
Längs en kall, grå trottoar
Vinden tjuter, viner mellan husen
I vår kusliga spökstad
Kylan biter, suger ut märgen
Ut ur varenda ryggrad
Gamar dreglar, bordet är ju dukat
Med zombies på promenad
Molnen jagar högt ovan taken
Under ligger skuggan tung
Löven dansar, rasslar och dom prasslar
Alltid, alltid runt, runt, runt
Har du lekt i döda byn om natten?
Ensam, du vet så som i själv?
Utan någon annan som följt med
I så fall vet du vad jag rabblar om
Allt är stilla, men ändå inte alls
Det är något i luften där
Något som viskar för sig själv
Något som kommer fram när det blir kväll
Äppelträdet bär inte längre äppel
Det är lika dött som allt där runtomkring
En spöklik scen under mörknad himmel
Som sipprar ner under dystert lövverks tak
Det måste vara dit som dom går
Skogens djur då när de ska dö
Vila trötta ben mot mossans bädd
Sjunka ur sitt liv, lämna denna tid
Husen går ej att kalla för hus nu mer
De är bara ben, skelett som ligger kvar
En spöklik scen under mörknad himmel
Som sipprar ner under dystert lövverks tak
Spring nerför berget hela vägen hem
Spring nerför berget till din varma säng
Skogen är stor och stigen går lång
Och vinden den spelar trädens mörka sång
Spring lilla barn, you have to be strong
Trumma snabba steg på stigens smala gång
Undrets gåva till världen ’83
Tio små gossar kommer farande
En resa mot ett lyckans land
Ifrån landet ”Ingenstans”
Tio små valpar på skakiga ben
Tio plattformar som ska huggas i sten
Tusen stigar men bara ett spår
Bara ett spår som leder därifrån
Det var dom…
Tio små änglar klädda i kostym
Vett och etikett, här råder rätt kutym
Lugn och frid runt bygdens stora torn
Men under ytan bultar djävulshorn
Kan dom va’ av en Juda stam?
En generation av svarta lamm
En snubbe gick på vatten
När vi andra gick på stenar
Odjur går på minor som detonerar
Det var dom
Ja det var dom
Dom som
Under hökens vingar kom
Dom som
Under hökens vingar kom
Dom som
Under hökens vingar kom
Dom som
Under hökens vingar kom
Det finns saker som ett hjärta aldrig glömmer
Det är bara nåt som man långt därinne gömmer
Dom som
Under hökens vingar kom
Dom som
Under hökens vingar kom
Dom som
Under hökens vingar kom
Dom som
Under hökens vingar kom
Under hökens vingar kom
Under hökens vingar kom
Du gör inget gott, du gör bara ont
Du smakar bara bra så länge man får det man vill ha
Du kom så mjuk och fin med ett sånt härligt flin
Men som sen svek för att sluta i en bitter grimas
Hela alltet gick i kras
Snälla säg, hur kan man lita på kärleken?
Som en häxa bränns man på bål
Hur kan man lita på kärleken?
När man slutar som aska och kol
Hur kan man lita på kärleken?
Den som bränner hål i ens bröst
Hur kan man lita på kärleken?
Som fyller hålet med allra dystraste höst
Allt så bra igår, idag öppet sår
Då allting bara svider hur man än vänder och vrider
En sån härlig dröm tills man vaknar alltför öm
Och ser sig runtomkring men utan att fatta någonting
Av dessa märkliga ting
Snälla säg, hur kan man lita på kärleken?
Som en häxa bränns man på bål
Hur kan man lita på kärleken?
När man slutar som aska och kol
Hur kan man lita på kärleken?
Den som bränner hål i ens bröst
Hur kan man lita på kärleken?
Som fyller hålet med allra dystraste höst
Allt var så vackert, ingenting var fult
Den vackraste blomman som någonsin slagit ut
Det var hon och det var han och den där känslan
Allt var underbart, det var ingenting som skar
Den skönaste bädd av rosenröda rosenblad
Och det var hon och det var han och den där känslan
Hur kan man lita på kärleken?
Snälla säg
Hur kan man lita på kärleken?
Snälla säg
Hur kan man lita på kärleken?
Snälla säg
Hur kan man lita på kärleken?
När man slutar som aska och kol
Vilken präktig syn en grupp primater i kostym
Som apar sig högst upp i trädets gröna plym
Om grenarna brister så faller dom mjukt
Och svävar ner i fallskärm livet ut
Ska du klättra mot toppen strax under skyn?
Ska du bli en av dom som ljuger i kostym?
Det måste va maktens päls
Och inte för vem, vem som helst
Dollars är gröna, gröna som små blad
Och här i djungeln gäller djungelns lag
Du får vara glad om det trillar ner nåt litet löv
Så här under grenarna är allt precis som förr
Är man inte snäll hamnar man på zoo
Men va fan, där är ju gratis att bo
Ska du göra karriär, klättra gren för gren
Tänk på att trädet är för alla och alla är för en
Trädet är ju en så kallad demokrati, eller hur!?
I trädets högsta gren klänger King Kong
Girigast av alla, hans päls har blivit för trång
Hans ego sväller ut över hans kostym
Och jag vill lova det är ingen vacker syn
Hugg ner trädet släpp ned lite sol
Låt gräset andas och blommorna gro
Det dagas för en hårdare ton
Kom gott folk, viva la revolution!